Hiss
Kapitel 19
Anders böjde sig ner och tog fram sin reservnyckel från under stenen. Den var fläckig efter att ha legat där i snart 6 månader, men öppnade ytterdörren utan problem.
Han gick in i köket, tog ryggsäcken från axeln och ställde den på köksbordet. Med samma nollställda ansiktsuttryck han haft sedan förmiddagens händelser började han tömma den på dess innehåll, långsamt och metodiskt. Sinnet var stilla, tankarna nollställda. All skuld hade lämnat honom, nu fanns bara målmedvetenhet och fokus.
När ryggsäcken var tom gick han till köksskåpet där all Tupperware fanns. Han hade gnällt över alla hennes partyn, men nu var han tacksam. Den största skålen dög fint och ställdes bredvid flaskorna med syra. Det hade inte tagit allt för många sökningar på Google innan rätt recept hade dykt upp och på bara ett par minuter var allt blandat och klart.
"De ska fan få jobba" tänkte han och doppade ner fingertopparna i den rykande vätskan. Smärtan var intensiv och fick honom att hoppa bakåt. En snabb blick innan han virade på gasbindan gav vid handen att fingeravtrycken verkligen var borta.
Plastpåsarna hade varit dyra men det spelade ju ingen roll nu. De skulle garanterat hålla syran i en timme innan den frätte igenom, något han testat, tid nog för hans syfte.
Tabletterna smakade bittert, och det hade inte varit lätt att skruva av locket med bandagerade fingrar, men burken tömdes och redan efter någon minut kände han tröttheten komma. Han tog ut löständerna och lät dem falla ner i syran. Det hade varit en kamp att övertyga tandläkaren att dra ut en full uppsättning friska tänder, men rätt summa kontanter hade fungerat till sist. "Blir nog en sjysst veranda till hans hus hemma i Polen" tänkte han förstrött. Tankarna blev grumligare och han förstod att han inte hade lång tid kvar.
Han tog den lilla presenningen från bordet och spred ut den på köksgolvet, lade sig ner. Plastpåsen med syra lades över ansiktet, så att den täckte från pannan ner till munnen.
En malström av slöa, fragmentariska minnen och tankar gick igenom han sinne och han lät dem komma utan att kämpa mot. Allt var klart nu och inget återstod i hans liv, saker hade rättats till, han var nöjd. Inte lycklig, men tillfreds. Till slut somnade in han och allt blev svart.
SLUT
Han gick in i köket, tog ryggsäcken från axeln och ställde den på köksbordet. Med samma nollställda ansiktsuttryck han haft sedan förmiddagens händelser började han tömma den på dess innehåll, långsamt och metodiskt. Sinnet var stilla, tankarna nollställda. All skuld hade lämnat honom, nu fanns bara målmedvetenhet och fokus.
När ryggsäcken var tom gick han till köksskåpet där all Tupperware fanns. Han hade gnällt över alla hennes partyn, men nu var han tacksam. Den största skålen dög fint och ställdes bredvid flaskorna med syra. Det hade inte tagit allt för många sökningar på Google innan rätt recept hade dykt upp och på bara ett par minuter var allt blandat och klart.
"De ska fan få jobba" tänkte han och doppade ner fingertopparna i den rykande vätskan. Smärtan var intensiv och fick honom att hoppa bakåt. En snabb blick innan han virade på gasbindan gav vid handen att fingeravtrycken verkligen var borta.
Plastpåsarna hade varit dyra men det spelade ju ingen roll nu. De skulle garanterat hålla syran i en timme innan den frätte igenom, något han testat, tid nog för hans syfte.
Tabletterna smakade bittert, och det hade inte varit lätt att skruva av locket med bandagerade fingrar, men burken tömdes och redan efter någon minut kände han tröttheten komma. Han tog ut löständerna och lät dem falla ner i syran. Det hade varit en kamp att övertyga tandläkaren att dra ut en full uppsättning friska tänder, men rätt summa kontanter hade fungerat till sist. "Blir nog en sjysst veranda till hans hus hemma i Polen" tänkte han förstrött. Tankarna blev grumligare och han förstod att han inte hade lång tid kvar.
Han tog den lilla presenningen från bordet och spred ut den på köksgolvet, lade sig ner. Plastpåsen med syra lades över ansiktet, så att den täckte från pannan ner till munnen.
En malström av slöa, fragmentariska minnen och tankar gick igenom han sinne och han lät dem komma utan att kämpa mot. Allt var klart nu och inget återstod i hans liv, saker hade rättats till, han var nöjd. Inte lycklig, men tillfreds. Till slut somnade in han och allt blev svart.
SLUT
